En dröm blir sann

Att döma av temat/namnet på denna blogg kanske ni har förstått att jag älskar resor?

Jag har under flera år försökt komma underfund med vad jag tycker om att göra, vad jag har för hobbys och vad jag har passion för.
Jag har haft lite svårt att "hitta mig själv" (trots att jag ALLTID är mig själv). Min sambo har nästan hela livet haft ett brinnande intresse för bilar, framför allt muskelbilar. Han äger själv en Corvette 68, och han har även ett stort musik intresse, spelar gitarr och är riktigt duktig.

Själv  har jag alltid haft ett stort intresse för idrott, både att utföra och se på. Mest fotboll (spela) och ishockey (titta på), men när jag slutade spela fotboll försvann det intresset lite, speciellt eftersom jag strax efter träffade kärleken i mitt liv. Detsamma hände med min häst, som jag sålde efter 6 år tillsammans - eftersom jag prioriterade annat.

Efter några år som vuxen (självständig - kommer aldrig bli helt vuxen i sinnet ;) ) märkte jag hur underbart det var att resa. Vi har åkt rätt mycket utomlands under min uppväxt men det var först 2005 som jag började resa varje år.

Det började med en resa till Rom för att fira morfars 60-årsdag. En överraskningsfest jag ALDRIG kommer glömma. Året därpå träffade jag Johan, och min allra högsta önskan till min födelsedag vara att han skulle få följa med min familj till morfars lägenhet i Spanien. Grattis Jenny - Johan får följa med! Helt fantastiskt!
Året därpå åkte jag och Johan "själva" till Spanien och hyrde en lägenhet av en bekant. Med "själva" menas: Mamma, pappa och brorsan åkte ner 5 dagar före oss, och bodde i morfars lägenhet - och åkte hem 5 dagar före oss. En mycket trevlig resa, dock försvann alla ca 400 bilder från kameran 2 dagar innan hemresan. Hemskt disappointing. Därför har jag numera alltid MINST 2 kameror med mig när jag reser.
2008 åkte jag och Johan tillbaka Spanien med två av våra, då, bästa vänner. En semester som skulle varit 9 dagar men som blev 8, p.g.a försenat flyg och smått kaos på vägen dit. Utom att jag blev lite sjuk var resan fantastisk.
2009 åkte vi också till Spanien fast till Gran Canaria och San Augustín. Våran alldeles egna semester på egen hand. Vi var på delfinsafari, spenderade några timmar i en spelhall, solade och badade och hade allmänt underbart!
Året därpå åkte vi aldrig utomlands på semestern. Däremot åkte jag till London under tiden Johan var i Thailand med sin familj över påsken. Jag åkte dit för att träffa min bästa kompis Liza som bodde där. Var där 4 eller 5 gånger under de två åren hon bodde där.
2011 var första gången jag besökte Grekland. Vi åkte till Rhodos och fick sällskap av just Liza som överraskade mig med ett sms när vi satt på flygplatsen: Vi åker också till Rhodos! Riktigt mysig resa med god mat och extremt trevligt sällskap.
2012 Hann jag åka utomlands 5 gånger - 6 om man räknar med Malmö, för låt oss vara ärliga mot varandra: Malmö kunde lika gärna tillhöra Danmark ;) Jag var i Trysil vid påsk, London två gånger, det blev en resa till Turkiet - ett land jag inte tror att jag kommer vilja besöka igen, och Malta - ett land jag DEFINITIVT kommer besöka igen. Dit åkte mamma och jag för att uppfylla hennes stora dröm om att simma med delfiner (som hon fått i födelsedagspresent). Bortskämd som jag är, blev jag bjuden på resan och boendet. Men hur tacksam jag än är för att mamma betalade resan kommer det inte slå tacksamheten över att se hennes lycka och glädje när hon låg i vattnet tillsammans med delfinerna. Jag skulle kunna betala stora summor pengar för att få uppleva det igen! <3 Malta var dessutom sjukt vackert! Varje år i slutet av april håller Malta en fyrverkeritävling som jag så hemskt gärna skulle vilja se. En dag.....

Och så i år då... Vi har redan varit i Trysil i år och varit två veckor i Thailand - min första gång. Vi åkte dit för att fira Johans mamma som fyllde 50. Hennes lycka var enorm. Jag är väldigt tacksam över att få åka med dit med hela deras familj.
Idag är det 35 dagar kvar... 35 dagar tills vi åker till SpanienViaLondon. Jag, Johan och ett kompispar åker som sagt till London över en helg, vidare till Spanien och tillbaka till Sverige med mellanlandning i London. Vi åker den 19 juli.

När jag väl hittade mig själv var det som en uppenbarelse. Jag har ju jobbat med service hela mitt yrkesliv och tycker det är extremt givande. Det var ju så självklart: Jag ska ju bli resesäljare!

När jag förra året blev utan jobb började jag söka efter utbildningar där man kan bli resesäljare och hittade två TRAC-utbildningar i Stockholms län. En vid slussen i Stockholm och en i Norrtälje. När jag bestämt mig för att jag ville söka var det för sent, och jag var tvungen att vänta nästan ett helt år med att söka. Jag gjorde ett desperat försök med att ringa skolorna och fråga om det gick att skicka in en sen ansökan, men antagningarna var redan klara.
Nu har det året gått, jag har sökt till Frans Schartaus handelsinstitut, och jag har även fått besked:



JAG KOM IN!!!! Lyckan är obeskrivlig. Jag ska bli resekonsult! Det här är precis rätt och det är det jag vill och ska göra! Det som återstår nu är att söka CSN! Jag börjar den 19 augusti och om två år är jag färdigutbildad. Jag vet redan vilken researrangör jag vill jobba för (just nu, det kan ju ändra sig under två års tid) men det viktiga är att jag just nu, för första gången i mitt liv VERKLIGEN vet vad jag vill bli när jag blir stor...
Jag längtar, det pirrar, jag är lycklig... <3

39 dagar kvar...

Äntligen är allt bokande klart! Det som återstår är onlineincheckning och att skriva ut biljetterna sen är vi redo att åka!
Så här ser schemat ut:

19 Juli - Kl. 21.55 lyfter planet från Skavsta till London.
Landar 23:15 och sen tar vi oss till Bethnal Green för att checka in på Travelodge.

20 Juli -  Har hela dagen i London. Shopping, shopping, shopping, mys och trevligt i London med andra ord ;)

21 Juli - Förmiddagen spenderas förhoppningsvis i London - Planet till Malaga lyfter kl. 19.05 från Stansted.
Landar ca 23.00 sen är det bara för oss att ta oss till Nueva Andalucía och installera oss i lägenheten.

22-28 Juli - En hel vecka i Spanien, massor med god mat och sol och bad.

28 Juli - Kl. 23.35 lyfter planet från Malaga mot London, där vi mellanlandar för att sedan åka vidare till Sverige.


Ser fram emot det hur mycket som helst!

MediaMobbing

Jag blir så trött på den mediamobbingen som pågår. Att ett särskilt bolag blir så hårt kritiserat från så många olika medier, i stort sett helt obefogat.

Om media var en skolklass, hade Ryan Air varit "mobboffret" som alla hackar på:

Det började ganska bra, men när en person började hacka, hängde resten av klassen på. Många, speciellt personer utanför klassen, tycker väldigt mycket om honom, men de som mobbar honom är personer som inte förstår hans personlighet och folk som inte vet så mycket om honom. Faktiskt är det många som uttrycker sin åsikt om honom som aldrig har haft med honom att göra, som bara har hört rykten och hört talas om Ryan Air.

Tyvärr har de största  mobbarna stor makt i klassen, vilket gör att, vad Ryan än säger kommer det fortfarande finnas folk som är elaka, säger fula saker och som inte lyssnar.

En gång var det en tjej i klassen som frågade om hon fick sova över hos Ryan. Eftersom han av tidigare erfarenhet har haft problem med folk som ville spendera natten ställde han vissa krav på tjejen, precis som till alla andra nattgäster. - Han skulle erbjuda en sovplats, bara hon tog med en egen kudde. Han var tydlig med att om hon inte har med sig en kudde kommer han vara tvungen att gå och köpa en ny åt henne, och att det då är hon som får bekosta den. Hon accepterade hans villkor och lovade att ta med en kudde. Hon träffade honom vid bestämt tillfälle, och när hon ringde på dörren visade det sig att hon inte hade med sig en kudde, fast hon hade lovat, så han erbjöd sig att gå och köpa en ny åt henne i utbyte mot vad det kostade honom att gå till affären. Hon hade ju inget val - man måste ju ha en kudde för att kunna sova.

Tjejen blev arg, och när hon kom till skolan dagen därpå berättade hon för alla i klassen hur dum och orättvis Ryan hade varit som hade tvingat henne att köpa en ny kudde (utan att nämna deras överenskommelse) vilket ledde till att nästan hela klassen vände sig emot honom. Under en lång period var det många som var elaka mot Ryan, kallade honom fula ord och förklarade ofta hur orättvis han hade varit.
Du kan läsa mer om tjejen HÄR!

Skillnaden mellan ett barn som blir mobbat och Ryan Air är att Ryan Air fortfarande kommer vara den mest populära killen i stan, utanför klassen. Han kommer fortfarande vara självsäker och stolt, eftersom hans pappa Michael O'Leary är väldigt bra på att försvara honom - något "barnen i klassen" sällan pratar om.


Förra veckan träffade jag en person som har jobbat för RyanAir i fem år. När jag ställde frågan: Är det som de säger? Fick jag svaret: "Naturligtvis är det INTE det". Han höll med om att det är mycket skitsnack och att det är synd.

Personligen hatar jag mobbing i alla dess former, ÄVEN mediamobbing - så till alla mobbare (media) vill jag bara säga: SKÄRPNING FÖR FAN!

(Oh and by the way - vill du diskutera är det bara att höra av dig, TACK.)